
Min man har alltid älskat att cykla, när vi träffades cyklade han en hel del downhill men sen har det inte passat så bra med vardagen. Jag har aldrig cyklat, mer än till skola, träningar och jobb. För mig var cykel ett transportmedel. Tills för två år sedan då jag fick min första mtb. Nu är jag fast och hela (nästan) familjen åker gärna ut på någon stig. De små har i sommar fått testa lite blå leder och vi kör upp till en mil med dem.

Jag och maken cyklar gärna tillsammans men vi båda två ger oss gärna ut själv och bara trampar på i ensamhet.
Jag har i flera år varit nyfiken på gästrikeleden mellan åmot och jädraås, först som vandring men även cykling. Den här semestern tog jag mig an den. Jag var ute i 4,5h och tog mig nästan hela vägen t.o.r. men maken hämtade upp mig och cykeln med ca 7km kvar till hemmet. Jag såg 4 personer på dessa 4,5h och samtliga var i jädraås by. Det var bara jag, cykeln, skogen och myggen. En häftig upplevelse och väldigt svår terräng stundtals.










